Meny
Enligt kyrkoböckerna kom de första permanenta invånarna till Jussarö enligt 1774. Troligtvis bosatte de sig vid stranden mellan huvudön och Lilla Jussarö där det fanns en skyddad hamn. På mitten av 1780-talet bodde redan ett halvt dussin familjer på ön.
Jussarö har haft en stor betydelse för sjöfarten. År 1891 fick ön en fyr och redan innan dess var den en officiell lotsplats. Det första omnämnandet om Jussarö finns i en dansk resebeskrivning från övergången mellan 1200- och 1300-talet, som ingår i den s.k. kung Valdemars jordebok. Den äldsta informationen om en lots på Jussarö är från år 1800.
År 1813 nämns Jussarö som en egen lotsplats med namnet Busö yttre lotsplats, och år 1839 fanns det två permanenta lotsar och fyra reservlotsar på Jussarö. År 1859 byggdes en vakttorp, som senare fick namnet Lotsstuberger, på klippan, och senare även en observationsplats. Vid sekelskiftet byggdes en större stuga och en observationsplats. År 1891 byggdes en cylinderformad fyr på udden i södra delen av ön. Den blev 20 meter hög. År 1922 byggdes Finlands första obemannade fyr på ön Sundharu utanför Jussarös sydvästra del. Jussarös fyr släcktes.
Jussarö har fungerat som en hamn åtminstone de senaste 700 åren. Under denna tid har hundratals eller till och med tusentals fartyg sökt skydd i dess sund. Jussarö har främst haft betydelse som en skyddad hamn, eftersom möjligheterna till bosättning har varit mycket begränsade. Ön har varit en knutpunkt där flera farleder möts. De järnmalmfyndigheter i området orsakade dock stora problem för sjöfarten: kompasserna visade fel riktning och innan mer exakta kartor och GPS-navigeringens tid kunde detta vara ödesdigert.
År 1814 upptäcktes en magnetisk förekomst på den lilla ön Lerharun cirka 2 km öster om Jussarö. År 1834 hittade bergskadetten J.E. Westling en lovande malmförekomst i norra delen av Jussarö. Området exproprierades till kronan och brytningen av malmen påbörjades samma år. Mellan åren 1837 och 1839 fortsatte arbetet med 14-18 personer. Under åren 1839-1840 var brytningen avbruten, men återupptogs 1840 under ledning av Lars Gabriel von Haartman. År 1858 avgick han och gruvan stängdes 1861.
Oy Vuoksenniska Ab påbörjade 1954 omfattande undersökningar av malmfälten i Jussarö-området. Under sommaren 1959 beslutades det att gruvdrift skulle startas, och byggnadsarbetena påbörjades samma höst. Byggnadsarbetena och installationen av maskiner blev klara i april 1961, och i juli transporterades den första lasten av anrikat material till Koverhar. Gruvdriften hade en stor betydelse för sysselsättningen och utvecklingen i området. Avfolkningen av skärgården stannade upp under en tid. Det blev emellertid klart att verksamheten inte kunde fortsätta länge. Världsmarknadspriserna sjönk och produktionskostnaderna ökade. På senhösten 1967 stängdes gruvan.
Under 1900-talet har det förekommit olika former av militär verksamhet på Jussarö främst på grund av dess geografiska läge. I fredsfördraget år 1940 tillföll Jussarö Finland medan Hangö arrenderades av Sovjetunionen. Jussarös fyr sprängdes och ön fick en lätt batteri bestående av 4 kanoner. Efter kriget fungerade Jussarö som en vaktfästning för Hangös kustartilleri fram till 1987. Kustartilleriet och sjöbevakningen samarbetade med marinväktstationen på ön från 1962.
Jussarös kustbevakningsstation grundades år 1930. Under de första tio åren handlade verksamheten främst om att bekämpa smugglingsverksamhet. År 1964 fick stationen nya lokaler. Dess huvudsakliga uppgifter var gränsövervakning och sjöräddning. Kustbevakningsstationen lades ner i november 2011.
Ekenäs nationalpark grundades 1989 och då inkluderades den västra delen av Jussaröön i parken. Nationalparken förvaltas av Forststyrelsen. Vid årsskiftet 2004-2005 överfördes också den östra delen av ön från försvarsmakten till Forststyrelsen. Den länge stängda ön har återigen öppnats för allmänheten. Det finns dock fortfarande begränsningar för rörelsefriheten.
Källa: ”Jussarö – arvoituksellinen saari” Ekenäs museum och Forststyrelsen
08.06.2024 – 25.08.2024
Mån-Sön 09 – 20
